Det blev uttåg ur Veteran-DM Dam-slutspelet – men vilken insats vi gjorde...

För fem månader sedan mötte vi Ängby och lämnade planen efter en tung 9-0-förlust. Sedan dess har mycket hänt. Igår stod vi där igen, betydligt mer samspelta, modigare och med en helt annan tro på vårt eget spel. Och det syntes. Vi spelade boll. Vi kämpade för varandra. Vi skapade chanser, utmanade och vågade spela vårt spel. Och framförallt: vi visade hur långt vi faktiskt har kommit.

Vi fick också en drömstart. Sada drogs tidigt ner i straffområdet - straff! Mickis klev fram och satte den stensäkert. 1-0 till oss och en enorm glädje. Halvvägs in i den första halvleken drabbades vi tyvärr av en skada som innebar att Josefine fick lämna matchen och åka vidare till akuten. Vi tänker förstås extra på henne och hoppas på en så bra återhämtning som möjligt! Efter det blev det en period där vi tappade balansen och positioner något. Ängby utnyttjade det och gjorde två mål. Vi gick till halvtidsvila med 2–1 på resultattavlan.

Men vi gav oss inte. I andra halvlek fortsatte vi kämpa, och så kom kvitteringen. Mickis fick till en riktig pärla - ett drömmål som satt där det skulle. Glädjen var total. 2-2! Tyvärr svarade Ängby med 3–2 kort därefter. Vi fortsatte jaga, fortsatte kämpa och skapade möjligheter, men till slut tog krafterna slut. När slutsignalen gick stod 3–2 kvar.

Besvikelsen var förstås stor. Vi ville vidare. Men när besvikelsen lagt sig lite kan vi också känna något annat. Stolthet! För det här var en revansch – inte för resultatets skull, utan för prestationen. Från storförlust för fem månader sedan till att stå upp, spela fotboll och utmana. Det är en utveckling vi ska vara stolta över. Vi gjorde allt vi kunde. Vi gav allt vi hade. Och vi visade framförallt att det här laget har mer att ge. Nu väntar - för första gången någonsin - futsalseriespel i StFF:s Futsal Veteran damer. Och sedan tar vi sikte på nästa säsong.

Nästa år är målet tydligt: vi siktar på final i Veteran-DM Dam!