Spångas damlag spelade 0–0 hemma mot seriefavoriten Råsunda IS efter en stark och uppoffrande laginsats på Spånga IP.

På bild: Erika Nordell och Julia Lanzén

Fotograf: Mikael Wiklund.

Spångas damlag spelade 0–0 hemma mot seriefavoriten Råsunda IS efter en stark och uppoffrande laginsats på Spånga IP.

På förhand var Råsunda favoriter med sin rutin, fysik och skicklighet i djupledsspelet. Men Spånga visade direkt att man inte tänkte backa hem och hoppas på det bästa. Laget var modigt, räknade på motståndet, pressade högt och gick in i matchen med tron på att kunna störa seriens topplag – och gjorde det också.

Defensivt stod Spånga för en stark prestation. Edith Rörsgård var stabil och uppoffrande i backlinjen tillsammans med den “erfarne” unge Minna Sträng. Duon stod upp starkt mot ett tungt och skickligt Råsunda-anfall och bidrog till att hålla ihop laget under långa perioder av tryck.

Bakom dem stod Julia Lanzén för flera riktigt kvalificerade räddningar som höll kvar Spånga i matchen när Råsunda skapade sina farligaste lägen. En målvaktsinsats som betydde poäng.

Men Spånga försvarade sig inte bara. Längre fram i planen stod Matilda Adlertz Bertzén för en fin prestation i en något ovan position som forward. Med hårt arbete, klokt länkspel och ständig vilja att bidra gjorde hon sin kanske bästa insats för säsongen hittills – samtidigt som Spånga skapade flera fina möjligheter framåt.

Erika Nordell var bara någon centimeter från att ge hemmalaget ledningen i första halvlek, och på en hörna från Linn Miskulin räddades bollen på mållinjen. Linnea Hallström tvingade dessutom Råsundas målvakt till en högklassig räddning med ett avslut som mycket väl kunde ha resulterat i segermålet.

Med lite större marginaler hade den här matchen kunnat sluta med tre poäng till Spånga.

Återigen fortsätter juniorerna att imponera. Linnea Hallström, Maja Hilberth och Alice Lejdeborn stod för mogna och energifyllda insatser där de visade mod, arbetskapacitet och en vilja att hela tiden påverka matchbilden. Mot seriens kanske tuffaste motstånd visade de att de inte bara är framtidsspelare – utan spelare som redan nu kan bidra på seniornivå.

Och som The Who sjöng redan på 60-talet:
“The kids are alright.”

Det börjar bli ett ganska passande uttryck för den här unga Spånga-generationen. Att stå upp så här mot seriens stora favorit säger mycket om både lagmoralen och framtiden klubben bygger mot.